"Räcker det inte med att du har mig?! Jag har gett upp allt för dig och jag gör allt för dig! och ändå är det inte tillräckligt" skriker han nu ännu högre. Han lyfter en knytnäve och.....

hon hinner precis ducka innan den träffar hennes ansikte. Josefin springer så fort hon kan mot dörren, sliter tag i skorna och kastar sig ut. Medan hon springer barfota på gatan hör hon hur Erik skriker förlåt efter henne. Hon hör gråten och hulkandet men vänder sig inte om. När Josefin tillslut nådde busstationen så kan hon knappt andas. Bilder av vad som hände snurrar runt i huvudet. Varför hade hon inte sett den här sidan av honom? Hur kunde hon ha trott att han bara var lite svartsjuk. Aldrig att hon skulle förlåta honom för det här.

Övanför är Josefin :) fick lite hjälp av den här bilden http://www.inspirefirst.com/2013/04/09/digital-portraits-mina-meslin/

Och Här är Erik hade jag tänkt :) fick hjälp med huvudformen :) 

Vad tänker du på just nu? :)" jag ryckte till för det hade känts som om hen hade läst mina tankar.

Jag vart lite nervös men tänkte att det ju ändå inte spelade nån roll. Jag skickade ett sms om exakt det jag hade funderat på. Det tog ett tag att få svar och när jag väl fick det så var jag så inne i boken vi skulle läsa på engelskan så jag hoppade till. Jag hörde Chandra fnittra till bredvid mig och jag såg hur läraren tittade upp ifrån uppsatserna hon höll på att rätta.

"Är det något du undrar över, Josefin?" frågade hon med en munter ton. Jag skakade snabbt på huvudet och väntade till hon började rätta uppsatser igen. 

"Om det spelar ngn roll så är jag en kille :) allt annat förutom mitt namn vet du ju ;) Jag vet ju inte vad du heter heller.."

Jag tyckte inte att det spelade nån egentlig roll men jag hade såklart varit nyfiken. Chandra kollade på min skärm och pep till. Detta fick läraren att titta upp igen och lyfta ett ögonbryn. Jag stoppade snabbt undan mobilen. 

"Förlåt" ursäktade sig Chandra. Läraren skakade bara på huvudet och återgick till sin uppgift.

Jag skrev ett snabbt svar.

"Nej det spelar ingen roll :) as for my name.. du får säga först" Det tog en minut sen fick jag svar.

"Det kmr inte att bli detsamma mellan oss när jag säger det så låter helst bli"

"Då vill jag inte heller säga det helst" skrev jag som svar. Jag vill inte ge ut information om jag inte får exakt lika mycket tillbaka.

"Det behöver du inte heller :) förstår vf :) nog om det, vgd nu? :)" 

Jag fortsatte messa med honom, Daisy, resten av dagen som jag hade gjort nu den senaste månaden. Vi hade träffats på en mangacommunity och börjat chatta där. Senare upptäckte vi att vi hade en gemensam syn på saker o ting för det mesta. 

Klockan blev halv fyra och det var dags att dra hemmåt. När jag gick ut genom framdörrarna så fick jag syn på Erik.

"Hej älskling tänkte att vi kunde titta på film tillsammans!" Ropade Erik åt mig medan han vinkade och log. Chandra fnös och tittade misstänksamt på honom. 

"Jag måste cykla hem nu, vi hörs sen" Muttrade Chandra och gick. Jag tittade oroligt efter henne. Hon hade aldrig riktigt gillat Erik men sa inget för att inte såra mig, det visste jag, men det skulle vara skönt att höra varför hon ogillade honom.

Jag log mot Erik och kramade honom när jag kom fram. Han skjutsade mig på sin cyckel hem till honom. När vi var där så var det tomt i huset som vanligt. Eriks föräldrar var ofta borta på olika jobbresor och var knappt hemma. Förut hade Erik haft vilda fester hemma hos sig och hade varit känd som partykungen. När han träffade mig och fick reda på att jag ogillade allt sådant så gav han upp det. Jag hade protesterat och sagt att det är inte för min skull han borde göra det utan för sin egen. 

Erik sparkade av sig skorna och gick för att hämta datorn för att koppla in i Tv:n. Jag fick ett nytt sms från Daisy.

"Läste Kaichou wa maid-sama och kom att tänka på dig :) tkr du är så rolig :)" Jag skrattade till och skulle precis svara när Erik dök upp bakom mig.

"Varför messar du med den där snubben hela tiden?!" sa han tjurigt.

"Hur visste du att han är en kille?" svarar jag förvånat.

"Så han är det alltså?!" skrek Erik.

"Ja .men vad spelar det för roll?" frågade jag och backade ett steg.

"Räcker det inte med att du har mig?! Jag har gett upp allt för dig och jag gör allt för dig! och ändå är det inte tillräckligt" skriker han nu ännu högre. Han lyfter en knytnäve och.....

To be continued :)

Jag o Asta efter en löptur (Haha) i skogen

Jag kan tyvärr inte träna agility just nu eftersom Asta höglöper och om någon han hund skulle dyka upp när vi tränade så ja... Vi vill inte riktigt ha valpar så bara för att vara på den säkra sidan så springer jag o Asta några ggr i veckan för att hålla oss i form (mest jag). Det går bra och Asta älskar det. När hon ser att jag tar på mig träningkläder så blir hon jätte otålig (annars brukar hon inte bli det förren jag tar på henne selen). Hon springer väldigt fint och i en bra takt. Jag har märkt att sedan vi  började träna lite mer allvarligt på agility så har hon blivit mer uppmärksam på mitt kroppsspråk och mina signaler. Det är en härlig känsla när man känner att man får den där speciella kontakten och att man verkligen samarbetar och att det inte är jag som ger order bara (och hon som inte lyder oftast). Jag har verkligen den bästa och smartaste (när hon vill) hunden . Tjohoppflopp nu ska jag fetta med godis!

"Vem är den där personen som du messar med hela tiden?" frågade han och log.
"Tss som om jag skulle berätta det för dig?" flinade jag.

"Men kom igen nu berätta för din bror" sa Joakim och log ännu bredare.

"Du har inget med det att göra därmed basta!" sa jag irriterat.

"Oj oj italienska nu också? Trodde du va halvt spansk" skrattade han.

"Nej jag är inte släkt med dig längre" sa jag och lipade.

Vi var framme vid skolan och klev ur bilen. Genast fick jag syn på Chandra som log överlyckligt. Jag log brett tillbaka och kramade henne hårt. 

"Äntligen! eller hur?" sa Chandra och gjorde en slags segerdans. Jag skrattade och så gick vi in. 

Daisy fortsatte att sms:a och jag funderade över hurvida Daisy var en kille eller en tjej. 

"Vad tänker du på just nu? :)" jag ryckte till för det hade känts som om hen hade läst mina tankar.

Jag känner något blött i ansiktet och slår uppp ögonen. Två isblå ögon stirrar föväntansfullt ner på mig. Jag skrattar och puttar bort Pixie ifrån mitt ansikte men detta gör bara att hon blir irriterad på mig och fnyser. Mina fötter nuddar det kalla golvet och jag huttrar till och letar med blicken efter mina tofflor.Pixie tröttnar på att vänta på att jag ska vakna till så hon går ut ur mitt rum och ner för trappan. Jag hör hur mina äldre bröder Joakim och Robert tjafsar om vem som ska laga middagen ikväll.
"Men jag lagade ju mat i förrgår!" fräste Robert.
"Men jag städad igår" sa Joakim triumferande.
Jag hör hur Robert muttrar ilsket och klampar upp för trapporna. Jag väntar till jag hör dörren slå igen innan jag vågar gå ut. Joakim står flinande och lutar sig mot köksbänken med en kopp kaffe i handen.
"Vill du ha skjuts till skolan?" frågade han snällt. Han brukar aldrig erbjuda mig skjuts såvida han inte är på synnerligen bra humör vilket han verkar vara nu efter att ha vunnit kampen om matlagningen.
"Ja tack det skulle va schysst" log jag glatt mot honom. Pixie stirrade irriterat på mig när jag satte mig ned för att äta min vanliga yoghurt.
"Men mamma har väll gått med dig?" frågar jag henne undrande. Som svar fnyser hon och går fram till dörren ut till gården. Jag släpper ut henne och sätter mig vid bordet igen och äter upp min yoghurt. Jag går upp på mitt rum igen och tar av min nattskjorta och ersätter den med min magkorta luvtröja. Sedan tar jag på mig mina inca mönstrade shorts när jag har rotat fram dom ur garderoben och sätter på intro sången till nana ,min favorit anime, på youtube som jag inte förstår texten till blir alltid peppad av den. Jag försöker sjunga samtdidgt som jag borstar tänderna. Robert frågar irriterat vilken katt som blir torterad varav jag frågar vad butter ifrån snövit gör hemma hos mig. Robert skrattar till och lipar åt mig. Jag borstar mitt ljusbruna hår. Mitt hår når ganska långt ner på ryggen och jag tänker att jag måste klippa det snart. Joakim ropar på mig att vi måste åka och jag springer ner för trappan. Pixie är redan inne och dörren ut är stängd. Joakim står redo vid ytterdörren och tittar smått stressat på klockan.
"Slappna av man måste inte komma 20 min innan man börjar varje dag" suckar jag.
"Fortsätter du att söla så kmr vi inte ens 1 min innan" säger han.
Jag stönar och tar på mig mina lila converse.Jag hatar att stressa på mornarna.
"Hur lång tid tror du att det tar att köra till skola egentligen?"säger jag medan jag grabbar tag i min skolväska påvägen ut.
"Ja inte tänker jag köra över fartbegränsningarna iallafall" svarar Joakim och låter som en sträng gubbe.
När vi sitter i bilen så passar jag på att lyssna lite extra på musik men precis när jag tar upp mobilen så får jag ett sms från min bästa vän Chandra.
"Lindsey Stirlings skiva har släppts här i sverige!!!" Jag ler stort medan jag svarar exalterat. När jag har svarat så ser jag att jag har fått ett annat sms från min chattkompis Daisy.
"Godmorgon ;3 hur mås det denna dag?" jag svarar snabbt "Bara bra tack! ^_^ sj då?". Jag ser ur ögonvrån hur Joakim tittar på mig med nyfikenhet skrivet över hela ansiktet och jag bara tittar lurigt tillbaka på honom.
"Vem är den där personen som du messar med hela tiden?" frågade han och log.
"Tss som om jag skulle berätta det för dig?" flinade jag.

Det här är min andra blogg som jag hoppas jag kmr att vara mer aktiv med :) tänkte börja med att lägga upp en del av en novell som jag håller på med. Denna blogg kmr handla mest om min agilityträning med min hund och mellan det lite noveller som jag skriver själv :) hoppas det blir bra!