"Räcker det inte med att du har mig?! Jag har gett upp allt för dig och jag gör allt för dig! och ändå är det inte tillräckligt" skriker han nu ännu högre. Han lyfter en knytnäve och.....

hon hinner precis ducka innan den träffar hennes ansikte. Josefin springer så fort hon kan mot dörren, sliter tag i skorna och kastar sig ut. Medan hon springer barfota på gatan hör hon hur Erik skriker förlåt efter henne. Hon hör gråten och hulkandet men vänder sig inte om. När Josefin tillslut nådde busstationen så kan hon knappt andas. Bilder av vad som hände snurrar runt i huvudet. Varför hade hon inte sett den här sidan av honom? Hur kunde hon ha trott att han bara var lite svartsjuk. Aldrig att hon skulle förlåta honom för det här.