"Räcker det inte med att du har mig?! Jag har gett upp allt för dig och jag gör allt för dig! och ändå är det inte tillräckligt" skriker han nu ännu högre. Han lyfter en knytnäve och.....

hon hinner precis ducka innan den träffar hennes ansikte. Josefin springer så fort hon kan mot dörren, sliter tag i skorna och kastar sig ut. Medan hon springer barfota på gatan hör hon hur Erik skriker förlåt efter henne. Hon hör gråten och hulkandet men vänder sig inte om. När Josefin tillslut nådde busstationen så kan hon knappt andas. Bilder av vad som hände snurrar runt i huvudet. Varför hade hon inte sett den här sidan av honom? Hur kunde hon ha trott att han bara var lite svartsjuk. Aldrig att hon skulle förlåta honom för det här.

Övanför är Josefin :) fick lite hjälp av den här bilden http://www.inspirefirst.com/2013/04/09/digital-portraits-mina-meslin/

Och Här är Erik hade jag tänkt :) fick hjälp med huvudformen :) 

Vad tänker du på just nu? :)" jag ryckte till för det hade känts som om hen hade läst mina tankar.

Jag vart lite nervös men tänkte att det ju ändå inte spelade nån roll. Jag skickade ett sms om exakt det jag hade funderat på. Det tog ett tag att få svar och när jag väl fick det så var jag så inne i boken vi skulle läsa på engelskan så jag hoppade till. Jag hörde Chandra fnittra till bredvid mig och jag såg hur läraren tittade upp ifrån uppsatserna hon höll på att rätta.

"Är det något du undrar över, Josefin?" frågade hon med en munter ton. Jag skakade snabbt på huvudet och väntade till hon började rätta uppsatser igen. 

"Om det spelar ngn roll så är jag en kille :) allt annat förutom mitt namn vet du ju ;) Jag vet ju inte vad du heter heller.."

Jag tyckte inte att det spelade nån egentlig roll men jag hade såklart varit nyfiken. Chandra kollade på min skärm och pep till. Detta fick läraren att titta upp igen och lyfta ett ögonbryn. Jag stoppade snabbt undan mobilen. 

"Förlåt" ursäktade sig Chandra. Läraren skakade bara på huvudet och återgick till sin uppgift.

Jag skrev ett snabbt svar.

"Nej det spelar ingen roll :) as for my name.. du får säga först" Det tog en minut sen fick jag svar.

"Det kmr inte att bli detsamma mellan oss när jag säger det så låter helst bli"

"Då vill jag inte heller säga det helst" skrev jag som svar. Jag vill inte ge ut information om jag inte får exakt lika mycket tillbaka.

"Det behöver du inte heller :) förstår vf :) nog om det, vgd nu? :)" 

Jag fortsatte messa med honom, Daisy, resten av dagen som jag hade gjort nu den senaste månaden. Vi hade träffats på en mangacommunity och börjat chatta där. Senare upptäckte vi att vi hade en gemensam syn på saker o ting för det mesta. 

Klockan blev halv fyra och det var dags att dra hemmåt. När jag gick ut genom framdörrarna så fick jag syn på Erik.

"Hej älskling tänkte att vi kunde titta på film tillsammans!" Ropade Erik åt mig medan han vinkade och log. Chandra fnös och tittade misstänksamt på honom. 

"Jag måste cykla hem nu, vi hörs sen" Muttrade Chandra och gick. Jag tittade oroligt efter henne. Hon hade aldrig riktigt gillat Erik men sa inget för att inte såra mig, det visste jag, men det skulle vara skönt att höra varför hon ogillade honom.

Jag log mot Erik och kramade honom när jag kom fram. Han skjutsade mig på sin cyckel hem till honom. När vi var där så var det tomt i huset som vanligt. Eriks föräldrar var ofta borta på olika jobbresor och var knappt hemma. Förut hade Erik haft vilda fester hemma hos sig och hade varit känd som partykungen. När han träffade mig och fick reda på att jag ogillade allt sådant så gav han upp det. Jag hade protesterat och sagt att det är inte för min skull han borde göra det utan för sin egen. 

Erik sparkade av sig skorna och gick för att hämta datorn för att koppla in i Tv:n. Jag fick ett nytt sms från Daisy.

"Läste Kaichou wa maid-sama och kom att tänka på dig :) tkr du är så rolig :)" Jag skrattade till och skulle precis svara när Erik dök upp bakom mig.

"Varför messar du med den där snubben hela tiden?!" sa han tjurigt.

"Hur visste du att han är en kille?" svarar jag förvånat.

"Så han är det alltså?!" skrek Erik.

"Ja .men vad spelar det för roll?" frågade jag och backade ett steg.

"Räcker det inte med att du har mig?! Jag har gett upp allt för dig och jag gör allt för dig! och ändå är det inte tillräckligt" skriker han nu ännu högre. Han lyfter en knytnäve och.....

To be continued :)

Jag o Asta efter en löptur (Haha) i skogen

Jag kan tyvärr inte träna agility just nu eftersom Asta höglöper och om någon han hund skulle dyka upp när vi tränade så ja... Vi vill inte riktigt ha valpar så bara för att vara på den säkra sidan så springer jag o Asta några ggr i veckan för att hålla oss i form (mest jag). Det går bra och Asta älskar det. När hon ser att jag tar på mig träningkläder så blir hon jätte otålig (annars brukar hon inte bli det förren jag tar på henne selen). Hon springer väldigt fint och i en bra takt. Jag har märkt att sedan vi  började träna lite mer allvarligt på agility så har hon blivit mer uppmärksam på mitt kroppsspråk och mina signaler. Det är en härlig känsla när man känner att man får den där speciella kontakten och att man verkligen samarbetar och att det inte är jag som ger order bara (och hon som inte lyder oftast). Jag har verkligen den bästa och smartaste (när hon vill) hunden . Tjohoppflopp nu ska jag fetta med godis!

"Vem är den där personen som du messar med hela tiden?" frågade han och log.
"Tss som om jag skulle berätta det för dig?" flinade jag.

"Men kom igen nu berätta för din bror" sa Joakim och log ännu bredare.

"Du har inget med det att göra därmed basta!" sa jag irriterat.

"Oj oj italienska nu också? Trodde du va halvt spansk" skrattade han.

"Nej jag är inte släkt med dig längre" sa jag och lipade.

Vi var framme vid skolan och klev ur bilen. Genast fick jag syn på Chandra som log överlyckligt. Jag log brett tillbaka och kramade henne hårt. 

"Äntligen! eller hur?" sa Chandra och gjorde en slags segerdans. Jag skrattade och så gick vi in. 

Daisy fortsatte att sms:a och jag funderade över hurvida Daisy var en kille eller en tjej. 

"Vad tänker du på just nu? :)" jag ryckte till för det hade känts som om hen hade läst mina tankar.